Själevads församling firar Gökotta på Åsberget år 2003

När Jesus hade uppenbarat sig för lärjungarna på påskdagen så visade han sig flertal gånger för att vägleda och undervisa dem. Efter fyrtio dagar visade han sig för den sista gången, talade om att det var dags för honom att lämna jorden och inta sin plats på Guds högra sida. Så välsignade han lärjungarna och steg mot himmelen, Kristi himmelsfärd.

På medeltiden var det vanligt med en dramatisering av denna händelse, himmelsfärdsspel, där gestaltades hur Jesus kroppsligen lämnade jorden men andligen fortsatte att närvara. En annan sed från medeltiden, inom den katolska kyrkan, var att de tre dagarna före Kristi himmelsfärd var "gångedagar". Då gick prästen före sin församling över åkrarna i bygden under klockringning och bad för god skörd och allmän välgång. Denna sed kallades även för "svarta korsets dagar", då ett svart kors brukade bäras längst fram. "Gångedagar/svarta korsets dagar" avskaffades 1773. "Gångedag" kallades det också förr för att det var vanligt att byns ungdomar klädde upp sig och gick på högmässan i en annan kyrka än den egna. Detta gjorde de för att träffa andra ungdomar (kanske i hopp om en förälskelse) och efter högmässan samlade de in mat till ett gille, d.v.s. en fest.

En sed från sekelskiftet 1800-1900-tal som lever än idag är "Gökotta". Tidigt på denna torsdagsmorgon tar man med sig sin picknic korg och ger sig av till en högt belägen plats för en gudstjänst ute i det fria.
Detta är också sedan 1925 folknykterhetensdag och det var på Kristi himmelsfärd 1931 som skotten i Ådalen skedde.

Men som vid alla andra högtider, så finner vi också vid denna dag en lång tradition av folktro, seder och bruk. Allmänt sett var detta den första sommardagen, kvinnor började nu gå bararmade och barn barfota. Lite märkligt då dagen är flyttbar med drygt en månad! I vissa delar var det också första dagen för betessläpp och första dagen för utomhusbad. Där djuren släpptes ut för första gången var det också brukligt att ungdjuren skulle namnges, detta skulle skötas av vallpojken som genom en ganska enkel rit (skiftande beroende på plats) gav de nya djuren sina namn vid hemkomst. Man lade också stål i ladugårdsbron, ritade kors i djurens pannor, gav dem en särskild örtblandning att äta, allt för att skydda dem mot vilda djur och oknytt. Man kallade också denna dag "helig torsdag" då det var extra viktigt att ta hänsyn till allting i naturen, det var inte lämpligt att ens plocka en blomma eller bryta en kvist.
Kristi himmelsfärd har även länge ansetts vara den första metardagen och helst skulle man då fiska från morgon till kväll. Då skulle det också noteras under vilken tidpunkt som fisken nappade bäst, för så skulle det vara likt under hela sommaren.

Kristi himmelsfärd är vårens högtid och fåglarnas kvitter och sång hörs tydligt runt omkring oss. En av de fåglar vars läte hörs tydligt och som man skall lyssna lite extra uppmärksamt till är gökens. Göken är nämligen förknippad med en del magi. Bland annat sades det förr, att för att få reda på om hur många år man skulle gifta sig, så skulle man räkna gökens ko-ko´n. Göken är dessutom en lite lustig fågel, som lägger ut sina ägg, ett efter ett i andra fåglars bon och äggen ändrar då färg för att likna de övriga.

"Norre gök är sorgegök
Södergök är dödergök
Östergök är tröstegök
Men västergök är bästergök."

På www.murberget.se finns ett arkiv över folkminnen, historien som följer om göken och dess magi är hämtad där.

Titel: Under gökträdet
Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Hustru Brita Katarina Sjöberg
År: 1917
Socken/stad: Anundsjö
By/kvarter: Västerfanbyn
Den, som lyckas komma under det träd i vilket göken just då sitter får önska sig tre ting, och dem får han, har det varit språk om sedan gammalt. Om det går väl för någon på ena eller andra sättet, brukar man säga, att han vari under "gôkträe".